kom igen bejbi

Jag vaknar, känner mig trött och till och med lite full. Så jag tar mig för pannan, men visst var det så att nån annan har gjort det här förr?


Det är hårt att festa med brudarna.
Iallafall när jag satsade på att bli full. Och klarade det. Med god marginal.

Jag har två nya crushes i mitt liv:

Det ena är mjukost med gräslök i. Och det andra är en pojke som börjar på B.
Båda är goda.

Igår tänkte jag.. ahfan imorgon är jag nog hemma och är "sjuk".
Idag vaknar jag och är dyngsjuk.

Härligt jobbat.

Hela mitt liv har jag varit bra på att sova. Hela mitt liv har jag varit DÖD om jag gått upp innan nio. Okontaktbar. Förutom nu för tiden. Inatt vaknade jag klockan 02.00 och ville att det skulle vara morgon för jag var så jävla pigg. Trodde klockan var 6 minst, men nähä. Jag vaknar minst 6 gånger till innan jag skulle upp och jag låg till och med vaken och väntade på att alarmet skulle ringa.

Imorse var jag klar minst 15 minuter innan jag skulle gå till bussen. Satte mig i soffan och började sjunga
"POKÉMON MÅSTE FÅÅÅÅNGAA FLEEEEER"

Detta märkte jag dock inte själv förrän mamma la av ett asgarv:
"HAHAHAH"
"va, vad äre?"
"alltså vad FAN har hänt med dig unge?!"
"vadå?"

Fredagseftermiddag.

Tar ett glas vin och ser glad ut. Ja, hela veckan har jag gått runt som i en dimma omringad av prov varje minut och hela tiden har jag sagt "PÅ FREDAG SKA JAG SUPA!". Har någon frågat "vad ska du göra på fredag?" har svaret varit "alkohol. jag skiter i hur när eller var, jag ska fylla kroppen med alkohol."

Sen vaknade jag imorse, trött som satan

och nu vet jag inte längre. Det var som luften gick ur mig och allt tänkande på alkohol fick begäret att gå över. Tror jag stannar i soffan idag. Jag har lite planer ändå. Lite hemliga planer.

I'm not going to be alone.
Det här vinet smakar saft btw, farligt farligt.

FAN vad mycket snygga killar det finns. 

Nej, kan hända att jag aldrig riktigt märkt det förut. Inte som nu. Vet inte riktigt om jag bara behöver ligga så jävla mycket vilket vore iallafall lite konstigt för det var inte överdrivet länge sen sist, eller så är det något annat.. typ som att jag är ute efter något annat nu. Eller så har jag kommit på saker med mig själv. Det är som att jag har kommit på att dom snygga killarna är vanliga människor också och det kanske är så att jag inte är livrädd för att yttra mig framför dom längre.

ÄH
whatever..

Iallafall så är min hjärna överhettad och jag vet 1 sak jag SKA ha. Jag har ett mål. Och målet är mycket attraherande. Inte ens smulan under delete-knappen som gör att delete inte vill funka ska hindra mig.

Har aldrig fattat det här med att vara blyg. Det är så jävla onödigt. Och ändå så är man det.

Jag själv har alltid hatat att vara blyg. Suger så jävla hårt. Jag var skitblyg när jag var mindre, sådär i åttonde klass kom jag på hur jävla onödigt det är och ända sen dess har jag jobbat på att att vara mer utåt och försöka sluta med det onödiga fenomenet att vara blyg. Tycker jag har lyckats rättså bra faktiskt. Nu är jag mest blyg inför nya människor. Och jag hatar det också. Det är första intrycket som räknas aiiiight?

Man måste utmana sig själv lite. Ungefär som att slå vad med sig själv, fast funkar också bra att slå vad med andra för då blir man så tvingad att göra det. Typ som att ha mål i livet. Man måste ha mål i livet. Långsiktiga som kortsiktiga. Säga till sig själv något som man själv vet att man tycker är jobbigt att göra som "om jag inte gör det här idag så kommer jag ångra det så hårt". Vad, VAD är det som gör det så svårt? Jag vet inte. Men det går oftast jävligt fort tills det är över. Som att ge en komplimang. Det är så svårt för att man inte vågar ta risken att få dålig kritik tillbaks. Då hoppar man hellre över chansen att få något bra tillbaks?
Så jävla töntigt.

Ta er samman. Ta mig också samman. Tack.

Så en resumé:
Att vara blyg sucks.
Det mesta handlar om självförtroende.
Självförtroende.
Det fixar fan allt.

"Our biggest regrets are not for the things we did... but the things we didn't do"

JAG VILL GÖRA NÅGOT KUL

ELLER MYSIGT

ELLER NÅGONTING

OK

Så trött på folks jävla beteenden. HUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUH

"There are moments in our lives when we find ourselves at a crossroad, afraid, confused, without a roadmap. The choices we make in those moments can define the rest of our days. Of course when faced with the unknown, most of us prefer to turn around and go back."

Jag vill inte se det hända igen. Det var så obehagligt, så frustrerande. Så sjukt jävla jobbigt att se även fast jag då aldrig egentligen riktigt fattade vad det egentligen var som hände förra gången. Ändå kommer jag ihåg känslan. 

Jag vill inte känna den känslan igen. Inte se den synen.

Jag vill inte att det ska hända igen. Ändå händer det. Jag vill inte känna känslan av att någon försvinner sakta, sakta.. så man tillslut ser en personlighet man inte känner igen i en kropp man känt i hela sitt liv.