kom igen bejbi

Tänkte att ni ville veta hur det är för mig att gå hem från bussen vid sissodär 23 på kvällen. Då är livet mörkt.

"Vart är vägen? Hoppas jag går rakt.. vafan! AAH! ETT DIKE!"


"Oj, nej, vart är jag? Eeeh, här svänger det ja"


"Oj, titta ett hus, det är förhoppningsvis mitt. Vad svart det är. Undrar om jag är död, borde jag gå mot ljuset? Eheheheh"


Och ja, jag pratar med mig själv. Det är nog det enda sättet så jag vet att jag fortfarande lever.