Man vill ju bara skratta av ren glädje, men känns inte som riktigt rätt tidpunkt
Ibland är livet bra underbart.
När man sitter där på bussen, den glider framåt, någon gör sig beredd på att gå av på nästa station, bussen glider vidare förbi stationen den där personen tänkte gå av på och personen inser att den inte har tryckt på stoppknappen, trycker i panik på stoppknappen, bussen glider vidare, förbi, man ser besvikelsen och ilskan i personens ögon och ett stort 'idiot' blinkar i pannan på dom.
Bussen glider vidare och personen går i ren ilska av på nästa station istället.
Man själv känner sig så jäkla nöjd och man bara njuter av att se vad irriterad personen blir. Att man själv gör samma sak ibland och får känna på helvetet är ju bara så sjukt jobbigt. Men att titta på är så underbart.
Tror nästan aldrig jag njuter lika mycket som jag gör när jag ser någon i denna situationen.
Livet är bra underbart ibland.
