Ibland blir jag tillochmed orolig för mig själv..
Nu ska jag berätta dagens mest spännande:
Förut var min mamma borta. Och min hjärna med för den delen.
Jag ska ta mjölk och mjölken i förpackningen räcker bara till halva muggen:
Jag säger - Finns det ingen mer mjölk?
Tystnad..
Jag säger - Hallå, finns det ingen mer mjölk?
Tystnad..
Jag skriker - Asså, hallå?!
Ännu mera tystnad..
Jag skriker - HALLÅ EMMA! Eller nej, PHILIP! Öh nej, vafan, MAMMA menar jag?!
Jag kollar i kylen igen och där står en till förpackning (bra kämpat), men vart är mamma? Äsch, hon dyker väl upp..
3 minuter senare öppnas dörren.
Jag säger - Vart har du varit?!
Mamma säger - Va? Vart ute och gått..
Jag säger - Men du kan ju säga nåt innan du går..?
Mamma säger - Men, jag sa ju det! Och du svarade ju?!
Jag säger - Eh, jaha. Det märkte jag inte..
