kom igen bejbi

Oj. Helgen.

Fredagen: You never know where you end up!
Började spela ölspelet när jag redan var aspackad, sa dom. Jag sa Nej det är ingen fara!
Ser i ögonvrån hur alla sitter och flinar åt mig. That's life! Hamnar hos grannen på lite party. Sen, sen, det är sen det händer. Sitter på bussen hem. Vandrar på en kille jag känner igen, men som jag dock aldrig pratat med, och har en kompis med sig. Jag som är bäst sitter såklart i mitten längt bak så jag ser alla som går på bussen. Funderar på om jag gav dom en blick eller nåt för helt plötsligt, när dom nästan satt sig ner längre fram ändrar dom sig och går bak mot mig. Jag säger inte nej. Helt ensam och övergiven satt jag där och om ingen hade kommit dit hade jag antagligen skämt ut mig och hoppat på någon bakifrån för att inte däcka på bussen..
Men
men?
Hans kompis pratar engelska, jag frågar varför, han är från Irland! Ni vet, att vara full och snacka engelska går som smort men ändå åt helvete! Så vi talar engelska hela vägen till hembyn då dom kommer på att dom kan följa mig hem! Bra idé  sa jag och undrade hur full jag verkade egentligen.. Vi hinner till min "gata" då vi kommer på att det är stjärnor så dom ligger vi och beundrar ett tag. Då kände man att man levde! På nåt vis kommer vi på att jag kanske inte ska sova hemma utan att vi går hem till honom istället för att chilla! Fortfarande engelskpratande (all night long) chillade vi i några timmar, och sen däckade vi i en säng. Jag och den ena i ett rum, dock inte i samma säng(!) och irländaren i ett annat.
På morgonen vaknar jag och undrar var fan jag är då irländaren kommer in i rummet. Säger nåt, säger nåt mer, pratar på som fan, tills det går upp för mig att HAN PRATAR SVENSKA!

Slutsats: Pojkarna har drivit med mig hela natten. Den jäveln är svensk! Här har vi suttit och snackat engelska hela natten, i onödan! Känn mig ägd. Fast.. jag vill ju bara garva. Deras argumentation om varför dom drivit med mig hela kvällen istället för bara en liten stund var: "Antingen ska man ju sluta att driva efter några minuter, om det går för länge kan man ju inte sluta!"

Haha
låt mig skratta lite.


Lördagen: Dissade. Dissade. Oj.
Intressant natt. Det var öl, och en Lilltall. Vi blev dissade om och om igen medans vi hade hopp om party.
Hamnar tillslut på samma ställe som fredagen. Och
gissa vad dom säger, det första dom säger
"Så du är lite mer nykter idag eller? Ja, igår var det ju.... hmm"

Det var då, DÅ som jag började fundera på hur full jag egentligen var. Man har ju inte en aning själv. Skönt att man har sådana som kan berätta!