kom igen bejbi

Idag när vi åt frågade jag denna frågan till henne:

-Hur kan du lämna oss i två veckor?!

-Näää, men jag vet att ni klarar det här, säger hon och kollar på oss.

Pappa och jag kollar snabbt på varandra och ger varandra "då hänger det på dig"-blicken. Min mamma lägger av ett asgarv och jag tror att det var i den sekunden som hon förstog hela grejjen. I nästa ögonblick sätter pappa upp en plan hur vi ska göra för att överleva:

-Vi ringer till pizzerian och ber dom leverera 2 pizzor om dan. En till dig och en till mig. Och för att variera oss så säger vi att vi aldrig vill ha en sorts pizza mer än en gång. Sen delar vi på alla pizzor så båda får äta alla sorter. Då borde vi till och med nästan hinna gå igenom hela deras sortiment av pizzor! 

Han ser otroligt nöjd ut med planen när han plötsligt kommer på nåt och han ser livsrädd ut..

-Man hör tillochmed på hur jag talar att jag är arbetslös!

Det enda jag klurar på nu, när maten är planerad, är vem som ska tvätta? Vi hade en sån incedent härom dan med. Jag skrek till pappa att "JAG HOPPAS FAN DU KAN TVÄTTA!" och han ser förskräckt ut och säger "jag trodde du kunde det!".

Hoppas han drev att han inte kan tvätta. För annars lär det ju vara jag som är tjejen utan trosor i några dagar.

Det här blir spännande.