'Där har jag spytt och där har jag spytt och där - DÄR, ojojoj! Det var en sjuhelvetes kväll när jag spydde där!'
Hela den här veckan har jag sett mina egna spyor vid kyrkan från bussen när jag har åkt hem.
Och jag skrattar varenda gång.
Det är ju bara så jävla komiskt. Speciellt när jag står där mitt i natten och pratar med mig själv. Jag skämtar med mig själv om att jag spyr. Jag garvar åt mig. Och jag tycker inte ens jag har gjort något fel. Allt är ju så jävla roligt även fast jag spydde. Ringer pappa för att det är det roligaste i världshistorien, tyckte jag då, försöker dra några skämt med honom, livet är ju ändå så himla roligt. Och sen springer jag och kissar och jag kissar så länge så min pappa är där när jag har kissat klart.
Vad tar det att åka? 5-10 minuter?
Jag skrattar ännu mer.
Och säger 'mina födelsedagar och jag'. 'Ja, jag och mina födelsedagar..' svarar jag tillbaks till mig själv.
På morgonen efter vaknar jag av att någon sjunger. Väldigt högt. Vad vill dom? Va?! VA?!
'Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar på din födelseedaaag!'
Ajuste. Jag fyller år.
Jag ångrar ingenting på den här kvällen. Allt var ju så fett roligt!!! Och ja, rubriken på inlägget - det är en vanlig bussfärd hem från stan för mig. Sen kommer jag till den hållplatsen där jag alltid går av. Och då tänker jag på alla gånger som jag nåt mitt mål och kommit dit. Tyck att jag är tragisk...
Ungdomen ska vara nåt man ska minnas. Ajuste, hehe - minnas.
Och jag skrattar varenda gång.
Det är ju bara så jävla komiskt. Speciellt när jag står där mitt i natten och pratar med mig själv. Jag skämtar med mig själv om att jag spyr. Jag garvar åt mig. Och jag tycker inte ens jag har gjort något fel. Allt är ju så jävla roligt även fast jag spydde. Ringer pappa för att det är det roligaste i världshistorien, tyckte jag då, försöker dra några skämt med honom, livet är ju ändå så himla roligt. Och sen springer jag och kissar och jag kissar så länge så min pappa är där när jag har kissat klart.
Vad tar det att åka? 5-10 minuter?
Jag skrattar ännu mer.
Och säger 'mina födelsedagar och jag'. 'Ja, jag och mina födelsedagar..' svarar jag tillbaks till mig själv.
På morgonen efter vaknar jag av att någon sjunger. Väldigt högt. Vad vill dom? Va?! VA?!
'Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar på din födelseedaaag!'
Ajuste. Jag fyller år.
Jag ångrar ingenting på den här kvällen. Allt var ju så fett roligt!!! Och ja, rubriken på inlägget - det är en vanlig bussfärd hem från stan för mig. Sen kommer jag till den hållplatsen där jag alltid går av. Och då tänker jag på alla gånger som jag nåt mitt mål och kommit dit. Tyck att jag är tragisk...
Ungdomen ska vara nåt man ska minnas. Ajuste, hehe - minnas.
Kommentarer
Trackback
