kom igen bejbi

Mitt humör går lite upp och ner och nu är det på topp. Förra inlägget var desto mera deprimerande då jag satt med kryckor i ett kolsvart klassrum bakom en dataskärm från 80-talet.

Sen gick jag ut ur skolan.

Det är sol, jag har gått lite utan kryckor (dock inte så vacker gång), men nånting är det och det är inte att krypa eller hoppa. Skönt.

Det första steget kändes lite som jag var liten och gick för första gången i hela mitt liv. Jag började att hoppa av glädje tills jag insåg att: jag kan inte hoppa. Dock hoppade jag då inte när jag var liten skulle jag tro..
Och lite musik på det hela och en Håkan Hellström konsert framåt kvällen gör ju inte saken dåligare.

AAAAAHHHHHHHHH VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅRRRR