kom igen bejbi

Snabbt som fan och väldigt vingligt träffade jag Lilltallen och Marre några sekunder mellan bussarna nångång där mitt på natten. Dom undrade starkt varför jag kom från fel håll. Jag hade gått den långa vägen. När vi skiljdes åt pekade dom att jag skulle gå åt andra hållet, men jag vägrade.
Så jag skuttade iväg åt mitt egna lilla håll. Hann fylletänka; 'tänk om jag blir våldtagen! Jag har inga pengar på min mobil!'. Tanken förvann lika fort som den kom då jag några sekunder senare ser en slemmig utlänning kommer vandrandes. Jag försöker springa förbi. Han stannar mig. Jag tänker att nu är det kört. Han kommer fram med många sedlar, 500dringar och 100dringar och säger;

-Titta! Jag har spelat idag! Jag har vunnit! Har du en tändare?
-Eh, jarå, här!
-Vill du ha en cig?
-Ja!
-Här, ta en hundring också! Hare bra!
-Eeeeh tjarå!

Jag vandrar vidare. Pustar ut, firar att jag lever. Röker mig cig, dricker min öl och kollar känslomässigt på hundringen.
Titta nu hörrni flickor. Om jag inte hade gått min väg hade jag både varit en hundring och ett hjälpmedel till lungcancer fattigare.

Men fan vad läskigt sånt där är.