Softa ner, softa ner, softa ner, softa ner, (låt mig få berätta en sak) ta det lugnt nu, ta det lugnt nu, ta det lugnt nu, (får jag önska hur det borde vara, hur det borde vara, hur det skulle vara)

Idag är första gången på över en vecka jag har skrattat med min mamma. Yep. Det var ett sånt där okej-nu-har-jag-kommit-över-förra-helgens-händelser-skratt. När ett sånt skratt inträffar är det lugnt. För efter det kommer ett nu-kan-du-dricka-öl-igen-skratt. Det är ungefär som ett nu-tänker-jag-inte-ha-dig-i-hanklovar-längre-och-inte-ringa-dig-var-femte-minut-skratt.

Efter många gånger kan jag nu detta. Dessa skratt. Hur dom låter och ungefär hur många dagar efter incidenten dom inträffar och ungefär när det är okej att gå utanför dörren igen.

Men.. även dom bästa kan ju ha fel så man vet ju aldrig. Men man kan ju alltid hoppas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0