kom igen bejbi

Så.. Vad gör ni idag?
Själv försöker jag hitta det perfekta päronet. Men som om ni bryr er. Nä.

Det är bra. För att snacka om päron är inte så jävla intressant.

HIV är mycket intressantare. Om jag inte gör bakut(ni vet sånt där som hästar gör när dom kör upp bakbenen i luften och står på 'händerna') innan veckan är över och typ gräver ner mig i min säng och aldrig mer skriver här har jag nog HIV, eller så har jag dött.
Men alltså, dom skulle ringa innan veckan var slut om det var nåt. Så jag är inne i den där perioden då jag hatar alla, verkligen ALLA som ringer mig på min mobil. Hjärtattacken och tanken 'jag har HIV!' slår mig varje gång min mobil låter.
Är jag orolig? Nä, inte egentligen. Chansen är ju inte så stor direkt. Jag skulle likagärna kunnat varit oskuld, gått dit och testat mig - och varit lika rädd för mobilen iallafall. Det hade liksom inte spelat någon roll. Inte för att chansen är noll bara för att man är oskuld, men jag menar, att även om jag inte på minsta lilla vis hade kunnat ha det, skulle jag vara livrädd.

Jag är sån. Det är liksom min grej.

Men. Nåt posivt måste vi ju ha också. Jag hittade det perfekta päronet.
Och jag är inte med barn. Skönt.