I said maybe, baby please But I just don't know now When all I wanna do is try
Klickade just in mig på Karlssons blogg. Och vad ser jag?
INGENTING.
Sitter här med öppen mun ett tag och är ärligt sjukt jävla förvånad, har hon varit så stark och tagit bort bloggen?!
Ungdomlig som man är tar jag snabbt upp mobilen och smsar henne. Kan detta verkligen vara sant? Jag menar.. Hur många gånger har man inte tänkt på det. "Jag kanske borde ta bort bloggen" och sen gör man inte det iallafall för man vågar helt enkelt inte släppa det. Det är som att, man kan inte sluta, men oftast vill man bara just det. "TA BORT DEN DÄR JÄVLA BLOGGJÄVELN" nivet..
Men sen kommer den där läsikiga knappen. "Vill du verkligen ta bort bloggen? Allt kommer försvinna"
Där, just DÄR, kommer den svaga punkten och man börjar tveka. "Njjaaaaeee, eller? Äh, jag tar bort den imorgon istället".
Alltså tro inte nu att jag bloggar fast jag inte vill. Det är typ vissa dagar är det askul och blogga och man har så sjukt mycket att skriva, och sen kommer dom andra dagarna då man bara vill dö för att "man måste skriva" men ens huvud är helt fuckin' tomt!
Men Karlsson: Starkt gjort!
jag saknar dig baby
det är därför man pausar sin blogg som jag gjort! jag är smartass :D