Jag må vara ung och dum, men är inte den som är den som knullar runt

Jag har kommit på att jag har nog vuxit upp en aning på två vis.

1. Jag ser små tjejer framför mig på fester som har druckit vodka tills dom inte kan hålla i glaset utan att tappa det och ger inte upp att dricka förrän dom inte kan stå på benen utan sitter i ett hörn med huvudet hängandes.

Det där saknar jag verkligen inte överhuvudtaget. Dom flesta har antagligen gjort det någon gång precis som jag och nu för tiden förstår jag inte grejjen med det. Är det så himla roligt att ha ett svart hål som minne utav kvällen? Få veta att man har spytt i en soffa eller liknande och ha flera kompisar som är förbannade på en men man själv vet inte varför för man inte kommer ihåg vad man har gjort?
VA
nu vill jag bara, som massa andra antagligen ville göra med mig med, skaka om dessa ungar och skrika på dom tills dom förstår.
Men. När någon skriker på en, speciellt ens föräldrar när man hålls med sånt där, så lyssnar man inte, utan gör helt tvärt om. Dricker mera.

Jag vet hur det är, dom flesta som läser det här känner säkert igen sig och har gjort precis samma sak själva en gång i tiden. Men fan homies, det är inte okej.

2. "Strula" runt.
Man går på fest, man blir full och man går från kille till kille och strular. "Hur många hånglade du med?" Nivet. Helt jävla sjukt egentligen. Denna perioden i mitt liv känner jag också att jag inte saknar. Faktiskt. Varför dra på en fest, strula med massa killar bara för att. "Det är coolt". "Jag är populär". Strula med massa människor och sedan dan efter inte ens veta vem dom där killarna nu var..
Jag säger inte att det är fel att strula. Absolut inte. Om man kör nåt spel eller lek, typ snurra flaskan, är det såklart man är med på reglerna och det kan vara riktigt kul. Men det där med att vara fem minuter med en kille, fem minuter med en annan känns som nåt man gjorde när man var fjorton bast och inte hade nåt självförtroende. "Shit, han strulade med mig, han kanske vill nåt".
Känslor och ett fem-minuters hångel hör inte ihop.


Och. Jag är så jävla glad, över att dessa tider jag just skrivit om, kan gå och dö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0