Men bryt inte ihop nu Du är bara en av många människor jag drömt om Och du kan inte fånga mig Och jag kan inte fånga dig För jag vet att hela stan vill ha dig
Att skrika till Håkan Hellströms låtar är nog den bästa terapin som finns. Jag tänker tillbaks på Peace&Love och bara ler. Mmmm. Speciellt när Håkan spelade. Mmmmm.
Ni anar inte.
Men till saken så har jag suttit och läst lite av mina gamla inlägg i bloggen. Jag vet inte varför men jag älskar att läsa min egen blogg. På grund av att den är min. Mest. Och för att jag skriver så jävla bra. Också. Men jag tänkte, då, när jag var ung och dum och hade värsta historierna att berätta i millånga inlägg med detaljer upp till öronen var det bättre. Jag funderar på hur jag fick ihop alla dessa historier. För jag får inte det längre!
Antingen är det för att jag dricker mer (i mängd per kväll) nu och att jag inte har nåt minne av vad jag har gjort dan efter och då har jag inget att berätta osv. eller så är det för att jag var så jävla ung och dum då och att jag var mer crazy och alltid hamnade i mer konstiga situationer att berätta om då.
Fast jag tror fan orsaken är det första.
Känns som mina kvällar är lika sjuka fortfarande. Iallafall just när jag upplever dom. Sen dagen efter är det väl inte alltid lika bra med minnet.
Måste fixa tillbaka dagen efter-historierna.
Ni anar inte.
Men till saken så har jag suttit och läst lite av mina gamla inlägg i bloggen. Jag vet inte varför men jag älskar att läsa min egen blogg. På grund av att den är min. Mest. Och för att jag skriver så jävla bra. Också. Men jag tänkte, då, när jag var ung och dum och hade värsta historierna att berätta i millånga inlägg med detaljer upp till öronen var det bättre. Jag funderar på hur jag fick ihop alla dessa historier. För jag får inte det längre!
Antingen är det för att jag dricker mer (i mängd per kväll) nu och att jag inte har nåt minne av vad jag har gjort dan efter och då har jag inget att berätta osv. eller så är det för att jag var så jävla ung och dum då och att jag var mer crazy och alltid hamnade i mer konstiga situationer att berätta om då.
Fast jag tror fan orsaken är det första.
Känns som mina kvällar är lika sjuka fortfarande. Iallafall just när jag upplever dom. Sen dagen efter är det väl inte alltid lika bra med minnet.
Måste fixa tillbaka dagen efter-historierna.
Kommentarer
Trackback
