Each morning you choose to move forward or to simply give up

Jag vill inte se det hända igen. Det var så obehagligt, så frustrerande. Så sjukt jävla jobbigt att se även fast jag då aldrig egentligen riktigt fattade vad det egentligen var som hände förra gången. Ändå kommer jag ihåg känslan. 

Jag vill inte känna den känslan igen. Inte se den synen.

Jag vill inte att det ska hända igen. Ändå händer det. Jag vill inte känna känslan av att någon försvinner sakta, sakta.. så man tillslut ser en personlighet man inte känner igen i en kropp man känt i hela sitt liv.

Tappade just mitt hårda skal,
livet är inte alltid underbart,
det är inte alltid bra.

The truth is that I'm so damn scared.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0